Sveriges offentliga utgifter har under lång tid legat relativt stabilt runt 50 procent av BNP. I dagens penningvärde motsvarar det ungefär 300 000 kronor per person och år. Det är utgångspunkten för följande tankeexperiment, där alla siffror avser reala kronor.
Om vi antar att varje individs ”fair share” helt enkelt är den totala offentliga kostnaden delad med befolkningen – oavsett om man är barn, i arbetsför ålder eller pensionär – så kostar en person ungefär 300 000 × 85 ≈ 25,5 miljoner kronor över sin livstid.
Hur många betalar egentligen in detta – eller mer?
Vi kan börja med att justera för att cirka 10 procent av de offentliga intäkterna i dag kommer från bolagsskatt. Det innebär att individens direkta finansieringsansvar snarare ligger runt 23 miljoner kronor, motsvarande cirka 270 000 kronor per år över livet.
Redan här blir det tydligt att få når upp till detta. En medianlön på cirka 36 000 kronor i månaden ger ungefär 18 500 kronor per månad i inkomstskatt och arbetsgivaravgifter, alltså runt 220 000 kronor per år. Om personen dessutom konsumerar för 20 000 kronor i månaden, vilket är momsbelagt, tillkommer cirka 60 000 kronor per år i konsumtionsskatter. Totalt bidrar medianinkomsttagaren då med omkring 280 000 kronor per år.
Vid första anblick ser det ut att räcka. Men problemet är att man inte arbetar hela livet.
De första 20 åren bidrar man i princip inte alls, men kostar ändå
270 000 × 20 = 5,4 miljoner kronor. Detsamma gäller pensionen mellan 65 och 85 år. Pensionärer betalar visserligen skatt, men betydligt mindre. En typisk pensionär bidrar med cirka 110–140 000 kronor per år i inkomst- och konsumtionsskatter, vilket innebär ett årligt underskott på runt 130 000 kronor. Över 20 år motsvarar det ytterligare 2,6 miljoner kronor.
Barndom och pension innebär alltså ett sammanlagt underskott på ungefär 8 miljoner kronor, som måste finansieras under arbetslivet mellan 20 och 65 års ålder – cirka 45 år. Det kräver ett överskott på omkring 180 000 kronor per år, utöver den löpande finansieringen. Sammantaget innebär detta att man under arbetslivet behöver bidra med ungefär 270 000 + 180 000 = 450 000 kronor per år, eller cirka 38 000 kronor per månad i skatt.
För att nå dit – även med antagandet att moms bidrar med 60 000 kronor per år – krävs att inkomstskatt och arbetsgivaravgifter står för runt 32 500 kronor per månad. Det motsvarar en bruttoinkomst nära 60 000 kronor i månaden, bara för att gå jämnt upp över livet. Det placerar break-even någonstans runt 80:e–85:e lönepercentilen, förutsatt att inkomsten hålls över ett helt arbetsliv.
Detta är naturligtvis en servettberäkning. Inga exakta siffror används, och kapitalinkomster utanför bolagsvinster har utelämnats (vilket är en relativt liten del av de totala skatteintäkterna). Men storleksordningen är tydlig: få människor betalar 23 miljoner kronor i skatt under sin livstid.
När man börjar räkna på detta sätt blir det uppenbart hur mycket en liten ekonomisk elit bidrar relativt resten. Det väcker också frågan hur rimligt och hållbart det är att break-even närmar sig den övre femtedelen av inkomstfördelningen. Kanske är problemet inte att människor betalar för lite – utan att Sverige AB helt enkelt har för stora utgifter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar